Ett liv utan OS?
Jag vet ärligt talat inte hur jag ska överleva vardagen nu när OS snart är slut, det kommer bli så himla tomt... Hade jag fått välja hade det pågått året runt, varje år!
Läste en grymt bra artikel på aftonbladet och jag kände igen mig i varenda ord som stod där! Jag behöver inte säga något mer, inte ens försöka förklara hur jag känner inför att detta OS nu snart är slut.
Det enda jag säger är, läs den! Gör ni det, så förstår ni!
Klicka här för att komma till artikeln som beskriver hur jag, och säkert många många fler där ute känner just nu!
Läste en grymt bra artikel på aftonbladet och jag kände igen mig i varenda ord som stod där! Jag behöver inte säga något mer, inte ens försöka förklara hur jag känner inför att detta OS nu snart är slut.
Det enda jag säger är, läs den! Gör ni det, så förstår ni!
Klicka här för att komma till artikeln som beskriver hur jag, och säkert många många fler där ute känner just nu!
Maria-söndag
Sitter hemma hos mamma och pappa just nu, har varit hos mormor & morfar på Maria-fika (mamma, mormor och moster heter Maria i andranamn) och haft trevligt :)
Är trött, känns som en riktig slödag. En film i soffan framför tvn med duntäcket i högsta hugg kanske...?
Skulle vilja fixa lite grejer som jag kämpat med i några veckor nu, men jag vet inte om jag kommer lyckas själv. Vet inte vem jag ska vända mig till heller, ingen i min närhet verkar kunna hjälpa mig tyvärr.
Jag har även kommit till en hemsk insikt...
OS slutar idag!!! Vad ska jag nu göra om kvällarna/nätterna?! Jag kommer dö av leda och rastlöshet... Skit också!
Är trött, känns som en riktig slödag. En film i soffan framför tvn med duntäcket i högsta hugg kanske...?
Skulle vilja fixa lite grejer som jag kämpat med i några veckor nu, men jag vet inte om jag kommer lyckas själv. Vet inte vem jag ska vända mig till heller, ingen i min närhet verkar kunna hjälpa mig tyvärr.
Jag har även kommit till en hemsk insikt...
OS slutar idag!!! Vad ska jag nu göra om kvällarna/nätterna?! Jag kommer dö av leda och rastlöshet... Skit också!
Lite om Portsmouth
Portsmouth, en liten hamnstad på Englands södra sida, som endast har 200.000 invånare. Med de siffrorna är man endast rankade som Englands 80:e största stad, trots detta har det från denna stad kommit en hel del talang.
Alla som känner till namnet Charles Dickens vet säkert också att han var en författare och att han skrev böcker som Oliver Twist och David Copperfield.
Charles Dickens är född och uppvuxen i Portsmouth och numera finns det även ett museum till hans minne i staden.
Nu lämnar vi Dickens och Oliver Twist och allt det där för att istället gå in på det staden är mest känt för idag, nämligen sin fotboll.
Portsmouth FC, huserar än så länge i Premier League (högsta divisionen i England), jag säger än så länge, för det ser onekligen dystert ut för klubben, både sportsligt och ekonomiskt.
Portsmouth eller ”Pompey” som dom kallas spelar sina hemmamatcher på den gemytliga och småtrevliga arenan Fratton Park som har en publikkapacitet på cirka 20,000 åskådare. Den senaste triumfen för klubben kom så sent som säsongen 2007/2008 då man lyckades vinna FA-cupen efter att ha besegrat Cardiff i finalen med 1-0. Sen dess har det gått utför för klubben både sportsligt och ekonomiskt. Sportsligt ligger man nu hjälplöst sist i ligan och kommer med allra största sannolikhet att åka ut högsta divisionen efter säsongens slut.
Men det är inte det värsta, klubben har växande ekonomiska problem och spelarna har under vissa perioder inte kunnat få ut sina löner i tid och i skrivandes stund sitter Portsmouth ägare och styrelse i möten med det Engelska fotbollsförbundet om sin ekonomi och i värsta fall kan det sluta med konkurs för klubben som funnits sedan 1898.
Det som är mest skrämmande är att det inte bara är Portsmouth det ser illa ut för, ekonomin inom fotbollen är ett större problem än vad det någonsin varit förut och det växer med raketfart, det är dags att se upp nu, om det inte redan är för sent!
Vill du läsa mer om Portsmouth FC? Klicka här
Sick and tired
Gaah!!! Jag undrar vad jag har gjort för ont i mitt liv för att förtjäna alla dessa motgångar som bara kommer och kommer och kommer hela tiden...? Jag måste ha varit riktigt hemsk, det finns ingen annan förklaring.
Är det inte det ena, så är det det andra, och även om det bara är småsaker det gäller, så tär det på de få krafter som fortfarande finns kvar. Usch.
Är det inte det ena, så är det det andra, och även om det bara är småsaker det gäller, så tär det på de få krafter som fortfarande finns kvar. Usch.
Two choices
För ett tag sedan fick jag ett mail som ploppade upp i inkorgen, och jag tänkte dela med mig av vad som stod.
"What would you do...? You make the choice.
Don't look for a punch line, there isn't one. Read it anyway.
My question is: Would you have made the same choice?"
At a fundraising dinner for a school that serves children with learining disabilities, the father of one of the students delivered a speech that would never be forgotten by all who attended. After extolling the school and its dedicated staff, he offered a question:
-------------------------------------
"What would you do...? You make the choice.
Don't look for a punch line, there isn't one. Read it anyway.
My question is: Would you have made the same choice?"
At a fundraising dinner for a school that serves children with learining disabilities, the father of one of the students delivered a speech that would never be forgotten by all who attended. After extolling the school and its dedicated staff, he offered a question:
"When not interfered with by outside influences, everything nature does, is done with perfection.
Yet, my son, Shay, cannot learn things as other children do. He cannot understand things as other children do.
Where is the natural order of things in my son?"
Yet, my son, Shay, cannot learn things as other children do. He cannot understand things as other children do.
Where is the natural order of things in my son?"
The audience was stilled by the query, and the father continued.
"I believe that when a child like Shay, who was mentally and physically disabled comes into the world, an opportunity to realize true human nature presents itself, and it comes in the way other people treat that child."
Then he told the following story:
"Shay and I had walked past a park where some boys Shay knew were playing baseball.
Shay asked me - Do you think they'll let me play?
I knew that most of the boys would not want someone like Shay on their team, but as a father I also understood that if my son were allowed to play, it would give him much-needed sense of belonging and some confidence to be accepted by others in spite of his handicaps.
I approached one of the boys on the field and asked (not expecting much) if Shay could play. The boy looked around for guidance and said, - We're losing by six runs and the game is in the eighth inning. I guess he can be on our team and we'll try to put him in to bat in the ninth inning.
Shay struggled over to the teams bench and, with a broad smile, put on a team shirt. I watched with a small tear in my eye and a warmth in my heart. The boys saw my joy at my son being accepted.
In the bottom of the eighth inning, Shays team scored a few runs but was still behind by three.
In the top of the ninth inning, Shay put on a glove and played in the right field. Even though no hits came his way, he was obviously ecstatic just to be in the game and on the field, grinning from ear to ear as I waved to him from the stands.
In the bottom of the ninth inning, Shays team scored again.
Now, with two outs and the bases loaded, the potential winning run was on base, and Shay was scheduled to be next at bat.
At this juncture, do they let Shay bat and give away their chance to win the game?
Suprisingly, Shay was given the bat. Everyone knew that a hit was all but impossible because Shay didn't even know how to hold the bat properly, much less connect with the ball.
However, as Shay stepped up to the plate, the pitcher, recognizing that the other team was putting winning aside for this moment in Shays life, moved in a few steps to lob the ball in softly so Shay could at least make contact.
The first pitch came and Shay swung clumsily and missed. The pitcher again took a few steps forward to toss the ball softly towards Shay.
As the pitch came in, Shay swung the at ball and hit a slow ground ball right back to the pitcher.
The game would now be over.
The pitcher picked up the soft grounder and could have easily thrown the ball to the first baseman. Shay would have been out and that would have been the end of the game.
Instead, the pitcher threw the ball right over the first basemans head, out of reach of all team mates.
Everyone from the stands and both teams started yelling - Shay, run to first! Run to first!
Never in his life had Shay ever run that far, but he made it to first base.
He scrampered down the baseline, wide-eyed and startled.
Everyone yelled - Run to second, run to second!
Chatching his breath, Shay awkwardly ran towards second, gleaming and struggling to make it to the base.
By the time Shay rounded towards second base, the right fielder had the ball. The smallest guy on their team who now had his first chance to be the hero for his team.
He could have thrown the ball to the second-baseman for the tag, but he understood the pitchers intentions so he, too, intentionally threw the ball high and far over the third-basemans head.
Shay ran toward third base deliriously as the runners ahead of him circled the bases toward home. All were screaming - Shay, Shay, Shay, all the way Shay!
Shay reached third base because the opposing shortstop ran to help him, by turning him in the direction of third base, and shouted - Run to third Shay, run to third!
As Shay rounded third, the boys from both teams, and the spectators, where on their feet screaming - Shay, run home! Run home!
Shay ran to home, stepped on the plate, and was cheered as the hero who hit the grand slam and won the game for his team.
Shay asked me - Do you think they'll let me play?
I knew that most of the boys would not want someone like Shay on their team, but as a father I also understood that if my son were allowed to play, it would give him much-needed sense of belonging and some confidence to be accepted by others in spite of his handicaps.
I approached one of the boys on the field and asked (not expecting much) if Shay could play. The boy looked around for guidance and said, - We're losing by six runs and the game is in the eighth inning. I guess he can be on our team and we'll try to put him in to bat in the ninth inning.
Shay struggled over to the teams bench and, with a broad smile, put on a team shirt. I watched with a small tear in my eye and a warmth in my heart. The boys saw my joy at my son being accepted.
In the bottom of the eighth inning, Shays team scored a few runs but was still behind by three.
In the top of the ninth inning, Shay put on a glove and played in the right field. Even though no hits came his way, he was obviously ecstatic just to be in the game and on the field, grinning from ear to ear as I waved to him from the stands.
In the bottom of the ninth inning, Shays team scored again.
Now, with two outs and the bases loaded, the potential winning run was on base, and Shay was scheduled to be next at bat.
At this juncture, do they let Shay bat and give away their chance to win the game?
Suprisingly, Shay was given the bat. Everyone knew that a hit was all but impossible because Shay didn't even know how to hold the bat properly, much less connect with the ball.
However, as Shay stepped up to the plate, the pitcher, recognizing that the other team was putting winning aside for this moment in Shays life, moved in a few steps to lob the ball in softly so Shay could at least make contact.
The first pitch came and Shay swung clumsily and missed. The pitcher again took a few steps forward to toss the ball softly towards Shay.
As the pitch came in, Shay swung the at ball and hit a slow ground ball right back to the pitcher.
The game would now be over.
The pitcher picked up the soft grounder and could have easily thrown the ball to the first baseman. Shay would have been out and that would have been the end of the game.
Instead, the pitcher threw the ball right over the first basemans head, out of reach of all team mates.
Everyone from the stands and both teams started yelling - Shay, run to first! Run to first!
Never in his life had Shay ever run that far, but he made it to first base.
He scrampered down the baseline, wide-eyed and startled.
Everyone yelled - Run to second, run to second!
Chatching his breath, Shay awkwardly ran towards second, gleaming and struggling to make it to the base.
By the time Shay rounded towards second base, the right fielder had the ball. The smallest guy on their team who now had his first chance to be the hero for his team.
He could have thrown the ball to the second-baseman for the tag, but he understood the pitchers intentions so he, too, intentionally threw the ball high and far over the third-basemans head.
Shay ran toward third base deliriously as the runners ahead of him circled the bases toward home. All were screaming - Shay, Shay, Shay, all the way Shay!
Shay reached third base because the opposing shortstop ran to help him, by turning him in the direction of third base, and shouted - Run to third Shay, run to third!
As Shay rounded third, the boys from both teams, and the spectators, where on their feet screaming - Shay, run home! Run home!
Shay ran to home, stepped on the plate, and was cheered as the hero who hit the grand slam and won the game for his team.
"That day, said the father softly with tears now rolling down his face,
the boys from both teams helped bring a piece of true love and humanity into this world.
Shay didn't make it to another summer. He died that winter, having never forgotten being the hero and making me so happy, and coming home and seeing his mother tearfully embrace her little hero of the day!"
the boys from both teams helped bring a piece of true love and humanity into this world.
Shay didn't make it to another summer. He died that winter, having never forgotten being the hero and making me so happy, and coming home and seeing his mother tearfully embrace her little hero of the day!"
AND NOW, A LITTLE FOOT NOTE TO THIS STORY:
We all send thousands of jokes through the e-mail without a second thought, but when it comes to sending messages about life choices, people hesitate.
The crude, vulgar, and often obsene pass freely through cyberspace, but public discussion about decency is too often supressed in our schools and workplaces.
We all send thousands of jokes through the e-mail without a second thought, but when it comes to sending messages about life choices, people hesitate.
The crude, vulgar, and often obsene pass freely through cyberspace, but public discussion about decency is too often supressed in our schools and workplaces.
If you're thinking about forwarding this message, chances are that you're probably sorting out the people in your addressbook who aren't the "appropriate" ones to recieve this typ of message.
Well, the person who sent you this believes that we all can make a difference.
We all have thousands of opportunities every single day to help realize the "natural order of things"
So many seemingly trivial interactions between two people presents us with a choice:
Do we pass along a little spark of love and humanity or do we pass up those opportunities and leave the world a little bit colder in the process?
You now have two choices:
1. Delete
2. Send forward
May your day, be a Shay Day.
Well, the person who sent you this believes that we all can make a difference.
We all have thousands of opportunities every single day to help realize the "natural order of things"
So many seemingly trivial interactions between two people presents us with a choice:
Do we pass along a little spark of love and humanity or do we pass up those opportunities and leave the world a little bit colder in the process?
You now have two choices:
1. Delete
2. Send forward
May your day, be a Shay Day.
It's a magic number
När jag blir stor ska jag bli rik.
Och då ska jag köpa något dyrt, som DEN HÄR till mig själv bara för att jag kan.
And because I'm worth it
Och då ska jag köpa något dyrt, som DEN HÄR till mig själv bara för att jag kan.
And because I'm worth it
Aktuellt hos Spastugan
Spastugan.se har nu introducerat Veckans Vara, där de erbjuder rabatterade priser (-50%) på en produkt under hela veckan.
Den här veckan är det ett resekit med olivkroppsvård innehållande schampo, balsam, två och kroppslotion.
klicka på bilden eller HÄR för att komma till erbjudandet
VARNING! - Var rädd om din inloggning
Jag blir så trött på folk, varför inte bara låta andra människors inloggningar till diverse sidor vara?
Man kan nu läsa på bloggen Nakna Sanningen om hur s.k scams skickas ut till din mailadress från bland annat något som liknar Facebook, där det står att man måste logga in på grund av det ena eller andra. Självklart följt av en direktlänk som det är tänkt att du ska klicka på för att komma vidare till inloggningen snabbt och oproblematiskt.
Smidigt värre tänker du då... Farligt säger jag!
Vill du läsa mer om varför jag anser att detta är farligt och riskabelt? Klicka på länken ovan eller HÄR för att komma dit.
Man kan nu läsa på bloggen Nakna Sanningen om hur s.k scams skickas ut till din mailadress från bland annat något som liknar Facebook, där det står att man måste logga in på grund av det ena eller andra. Självklart följt av en direktlänk som det är tänkt att du ska klicka på för att komma vidare till inloggningen snabbt och oproblematiskt.
Smidigt värre tänker du då... Farligt säger jag!
Vill du läsa mer om varför jag anser att detta är farligt och riskabelt? Klicka på länken ovan eller HÄR för att komma dit.
Lysande frånvaro
Det är på grund av stora pågående förändringar som uppdateringen kommer påverkas negativt här ett tag.
Det enda jag kan hoppas på är att förändringarna blir till det bättre, vilket inte borde vara så svårt att uppnå kan jag tycka... Vi får se.
Ja, där är anledningen till att det antagligen kommer vara tomt här ett tag framöver. Hur länge är omöjligt att säga, men det märks väl!
Det enda jag kan hoppas på är att förändringarna blir till det bättre, vilket inte borde vara så svårt att uppnå kan jag tycka... Vi får se.
Ja, där är anledningen till att det antagligen kommer vara tomt här ett tag framöver. Hur länge är omöjligt att säga, men det märks väl!
The ultrasound
Jag trodde jag skulle få besked på en gång, men tänk så fel jag hade... Bilderna som togs på ultraljudet skickas nu till en läkare som ska titta på dem. Han i sin tur skickar sedan vidare resultaten till min läkare här hemma på vårdcentralen. Vet inte hur lång tid detta kommer ta, men jag kan inte tänka mig att jag får höra något innan veckan är slut. Förhoppningsvis nästa vecka, om jag har tur. Vilket jag hoppas på!
10 Februari 2010
Senare idag, närmare bestämt om ungefär en timme, bär det av mot ackis för ultraljudet som kommer äga rum klockan 14°°. Jag är nervös. Skitnervös.
Är även beordrad fasta inför detta. Will I survive this?! Jag är ju törstig!!! Har inte fått dricka något efter klockan åtta i morse, så nu börjar jag få vattenabstinens. Och hungrig är jag med. Jättehungrig!
Ska försöka se till att äta så fort jag är klar där inne, annars vet jag inte hur det kommer sluta...
Nu vet alla hur det ligger till i alla fall, hur det gick och vad de kom fram till talar jag om när jag kommer hem igen.
Är även beordrad fasta inför detta. Will I survive this?! Jag är ju törstig!!! Har inte fått dricka något efter klockan åtta i morse, så nu börjar jag få vattenabstinens. Och hungrig är jag med. Jättehungrig!
Ska försöka se till att äta så fort jag är klar där inne, annars vet jag inte hur det kommer sluta...
Nu vet alla hur det ligger till i alla fall, hur det gick och vad de kom fram till talar jag om när jag kommer hem igen.
Nyhet för dig som vill annonsera
Städ- och bakdag
Så kommer min dag se ut, för ikväll är det 24-årskalas för min sambo som gäller här hemma. Det blir väl ganska lugnt, närmaste familjerna som kommer, vad jag vet i alla fall... Mitt i veckan när alla jobbar, det går inte att ha så mycket mer då.
Tänkte bjuda på det klassiska, kladdkaka, glass/grädde och en kopp kaffe eller två.
Men nu måste jag gå och plocka ur diskmaskinen som pep att den var klar för en stund sedan och sätta igång en ny!
Tänkte bjuda på det klassiska, kladdkaka, glass/grädde och en kopp kaffe eller två.
Men nu måste jag gå och plocka ur diskmaskinen som pep att den var klar för en stund sedan och sätta igång en ny!
Jag har sagt det förut, och jag säger det igen
Barncancerfonden har nu inlett ett samarbete med de prisbelönta smyckesdesignerna David & Martin. Det första smycket som de specialdesignar till Give Hope är ett silverhalsband.
"Det viktigaste vi kan göra är att ge ett sjukt barn hopp om framtiden. Kan vi genom vår design på något sätt bidra till att det hoppet hålls vid liv är vi enormt tacksama, säger David Andersson. Vi är väldigt stolta över att samarbeta med Barncancerfonden."
Halsbandet kostar 500kr och säljs via www.barncancerfonden.se och i David & Martins butik i Stocholm.
Är du intresserad av att köpa detta Give Hope Necklace?
I'm in love
Ååh! Jag tar tillbaka allt jag sagt om alla-hjärtans-favoriter från och med nu! Kan ju inte annat än att hålla med nevnarien om att DEN HÄR ringen från guldfynd slår allt! Samma sekund som jag såg den blev jag blixtförälskad och nu kan jag knappt slita blicken ifrån denna skönhet, som jag dessutom vet skulle passa alldeles utmärkt bra på mitt finger 
Gud, jag tror jag är kär...
C o m e t o m a m a!
Gud, jag tror jag är kär...
C o m e t o m a m a!
Cecilias nya design!
Cecilia har jag designat åt förut, och nu kom hon tillbaka och ville ha en ny, lite mer mogen och stilren design. Ni hittar resultatet på hennes blogg. Klicka på bilden för att komma dit!
Jag är riktigt nöjd med resultatet, vad tycker ni?
Designdag
Nästan hela dagen har bestått av designande, därav den kassa uppdateringen. Fast, egentligen har jag väl inte haft något vettigt att skriva heller, så det gör väl inte så mycket
Resultatet av min kreativa dag kommer visas snart, missa inte det!
Gårdagen spenderade jag hos bästa bästa Victor & Lizzan, vilket var jättemysigt och trevligt som vanligt! Vi tittade på melodifestivalen, åt supergoda piroger som duktiga Lizzan gjort själv, och vi pratade såklart massor! Tycker om er ♥
Resultatet av min kreativa dag kommer visas snart, missa inte det!
Gårdagen spenderade jag hos bästa bästa Victor & Lizzan, vilket var jättemysigt och trevligt som vanligt! Vi tittade på melodifestivalen, åt supergoda piroger som duktiga Lizzan gjort själv, och vi pratade såklart massor! Tycker om er ♥
Mitt alla-♥-dags-presenttips!
Här kommer lite tips på vad man kan köpa till sin älskade nu till alla hjärtansdag som närmar sig med stormsteg. Obs! Kom ihåg, detta är mina personliga favoriter. Alla har ju olika smak!
Detta har jag alltså valt att rekommendera lite extra eftersom de är mina favoriter:
- Humanity-armband i skinn med text i silver runt hela, tex; Accept love, Make a difference mfl. "Humanity for all" skänker nu delar av försäljningen till olika hjälporganisationer, bland annat för att hjälpa till att bygga skolor i Indien
- Berlock i äkta silver med texten "eternity" och tillhörande tecken
- Halsband i form av ett silverhjärta med texten "älskar dig" ingraverat
- Berlock i äkta silver med texten "the heart has reasons that reason cannot know"
- Klassiska örhängen i silver och cubic zikonia
- Delad berlock i äkta silver med texten "love"
Blue birds fly
Grymt vacker låt av en grym sångare
Hennys design
Har under några dagar pillat med min syssling Hennys nya design, och här är resultatet! Klicka på bilden för att komma till hennes blogg
Trött? Jag? Inte alls...
Gah, har inte kunnat sova något alls i natt nästan. Någon timme hit och någon halvtimme dit. Usch. Ändå är jag trött i hela kroppen, men hjärnan vägrar sova! Det är så jobbigt när det blir såhär, att kroppen skriker efter sömn, men det inte går hur mycket man än vill och försöker...
Veckans horoskop - Stenbocken
Födelsedagsfiranden
I lördagskväll var vi bjudna på mat hemma hos mormor och morfar för att gratta morfar som fyllde år i tisdags. Minsta syrran tog även med sig sin (ganska nya) kille dit, och han gjorde succé!
Åtminstone bland kusinerna på fyra och sex år (och ja, jag erkänner, jag blev riktigt imponerad jag med...) eftersom han kunde trolla! Det blev en riktigt hög woow-faktor på honom under kvällen!
Igår, söndag, var vi hos svärmor som fyllde år, så vi var där och grattade henne i stort sett hela dagen, kvällen spenderades framför tvn. Tittade på Wallander på 4an och tog det allmänt lugnt bara, skönt! Ibland ska man göra det med...
Åtminstone bland kusinerna på fyra och sex år (och ja, jag erkänner, jag blev riktigt imponerad jag med...) eftersom han kunde trolla! Det blev en riktigt hög woow-faktor på honom under kvällen!
Igår, söndag, var vi hos svärmor som fyllde år, så vi var där och grattade henne i stort sett hela dagen, kvällen spenderades framför tvn. Tittade på Wallander på 4an och tog det allmänt lugnt bara, skönt! Ibland ska man göra det med...
Läkarbesöket
Förra veckan, onsdagen den 27e närmare bestämt, var jag till doktorn för mina magsmärtor. Igen.
Skillnaden mot förra gången var att jag nu fick träffa en jättetrevlig doktor som klämde, kände och ställde lite frågor. Hon tyckte verkligen att jag borde få gallan uppkollad och talade om att hon skulle försöka se till så att mitt ärende blev högprioriterat, och hade jag inte hört något inom tre veckor skulle jag kontakta henne igen.
Hon beställde i alla fall tid för både ultraljud och gastroskopi på ackis, och nu väntar jag bara på att få hem en kallelse med datum, tid och plats.
Skillnaden mot förra gången var att jag nu fick träffa en jättetrevlig doktor som klämde, kände och ställde lite frågor. Hon tyckte verkligen att jag borde få gallan uppkollad och talade om att hon skulle försöka se till så att mitt ärende blev högprioriterat, och hade jag inte hört något inom tre veckor skulle jag kontakta henne igen.
Hon beställde i alla fall tid för både ultraljud och gastroskopi på ackis, och nu väntar jag bara på att få hem en kallelse med datum, tid och plats.
For your information...
Ska strax åka och handla så vi kan göra mat för dagen. När jag kommer hem igen, har gjort mat, ätit den och tvättat färdigt ska jag ta tag i mina inlägg som legat och väntat på att bli publicerade.
Bland annat det om mitt läkarbesök och om dagarna sedan dess. Så, bilder och ordentlig update kommer senare ikväll :)
Bland annat det om mitt läkarbesök och om dagarna sedan dess. Så, bilder och ordentlig update kommer senare ikväll :)
The perfect valentine's gift?
Fick ett mail härom dagen som såg ut såhär:
Den skulle ju inte varit helt fel...
Men jag hade i alla fall nöjt mig med en sån här
