21 Januari 2008
Idag fick jag veta att min gamla barndomskompis och föredetta granne har lämnat oss här på jorden. Hon hittades mördad i sin lägenhet, inte så långt utanför Uppsala. Just nu kan jag inte förstå. Jag har inte accepterat det än, och kommer kanske aldrig göra det heller. Orkar egentligen inte prata om det, vill bara somna, vakna upp och inse att allt är en dum mardröm! Jag hatar döden! Hatar! Varför måste det hända sånt här?
Det är bara lite drygt två år sedan hennes kusin gick bort i en tragisk bilolycka, bara 19 år gammal. Jag minns hur jag pratade med henne om det, och hur hemskt hon tyckte att det var. Att en så ung människa bara kan få försvinna. Hon var så ledsen att hon inte kunde vara med på hans begravning. Nu har samma sak hänt igen. Jag kan inte med ord beskriva hur hårt det tar på mig.
Jag är inte gjord för att klara av det. Döden. När en människa dör. En ung frisk person ska få leva! Det är så det ska vara. Det är så det är gjort. Livet. Varför fungerar det inte så, som det ska?
Jag undrar ibland varför saker händer, om det är av en orsak eller om det var förutbestämt hur ens liv skulle bli.
Det känns som att man går instäng i sin lilla bubbla som är helt 'perfekt'. Man tänker att -det händer inte mig!
Tills det faktiskt gör det. Nu har det hänt mig två gånger, på två år har två unga, fina personer lämnat mig. Oss. Jag tänker nu göra hål på min bubbla och inse att man inte kan skydda sig för något. Oavsett hur mycket man blundar och tror att den där bubblan skyddar en.
Så för alla er där ute, vill jag bara tala om, att förr eller senare så kommer eran bubbla också gå sönder.
Vare sig du vill eller inte.
Här kan du läsa om det. Om du vill. Jag önskar att jag aldrig hade behövt göra det.
Eftersom min bubbla är trasig och jag vet vem hon är.
Det är bara lite drygt två år sedan hennes kusin gick bort i en tragisk bilolycka, bara 19 år gammal. Jag minns hur jag pratade med henne om det, och hur hemskt hon tyckte att det var. Att en så ung människa bara kan få försvinna. Hon var så ledsen att hon inte kunde vara med på hans begravning. Nu har samma sak hänt igen. Jag kan inte med ord beskriva hur hårt det tar på mig.
Jag är inte gjord för att klara av det. Döden. När en människa dör. En ung frisk person ska få leva! Det är så det ska vara. Det är så det är gjort. Livet. Varför fungerar det inte så, som det ska?
Jag undrar ibland varför saker händer, om det är av en orsak eller om det var förutbestämt hur ens liv skulle bli.
Det känns som att man går instäng i sin lilla bubbla som är helt 'perfekt'. Man tänker att -det händer inte mig!
Tills det faktiskt gör det. Nu har det hänt mig två gånger, på två år har två unga, fina personer lämnat mig. Oss. Jag tänker nu göra hål på min bubbla och inse att man inte kan skydda sig för något. Oavsett hur mycket man blundar och tror att den där bubblan skyddar en.
Så för alla er där ute, vill jag bara tala om, att förr eller senare så kommer eran bubbla också gå sönder.
Vare sig du vill eller inte.
Här kan du läsa om det. Om du vill. Jag önskar att jag aldrig hade behövt göra det.
Eftersom min bubbla är trasig och jag vet vem hon är.
Kommentarer
Postat av: agnes
de är hemskt, speciellt när en ung människa dör, och ennu hemskare om man känner personen,
men döden är en del av de hela, även fast de kanske är svårt att acceptera,.
Man får fösöka leva vidare, ta dag för dag, för jag tror inte att din vän vill att du ska va lessen, men att du ska minnas henne, inte me sorg utan glädje...ni kanske ses igen, hon saknar nog dig minst lika mycket. ja känner ju inte dig eller så,
ville bara , uppmuntra kanske inte lyckas men,
värt ett försök:)
Trackback
