Design by Sanne Holling

Imorgon är det nyårsafton då... På dagen ska vi gratta min morbror som fyller år, och sen på kvällen har vi blivit bjudna till Victor & Liselotte, men vi får se hur det blir eftersom vi är lite fökylda. Hoppas förstås att vi är välkomna ändå :)

Idag har vi inte gjort något alls, bara degat framför datorn och tagit det lugnt. Jag skulle vilja gå ut och gå med Sanna, men det har inte blivit av eftersom jag inte vill gå ut i kylan när jag är knasig i halsen. Men så fort det försvinner så hoppas jag att vi kan komma igång igen! Jag saknar våra pratstunder under promenaderna...
Om en stund ska vi åka till våla, antagligen en sväng till Joels mamma och hälsa på. Vi kommer antagligen inte ses något i morgon så det kan vara bra att önska dom gott nytt år redan idag. Vi ska också till bolaget och inhandla lite bubbel till imorgon. Jag kan tro att det är full fart där, och att alla är ute i sista minuten.

Den här bilden tillägnar jag min farfar som gick bort i cancer för fem år sedan. Trots att det har gått så lång tid så känns det fortfarande som igår och jag saknar honom otroligt mycket! Det går inte en dag utan att jag tänker tillbaka på honom och ibland kommer jag på mig själv att vänta, vänta på att han ringer och vill prata. Eller att han kommer innanför dörren. Tyvärr så kommer det inte hända, jag vet det. Men hoppet sägs ju vara det sista som överger en, och jag antar att det stämmer. Fast jag vet så kan jag ändå inte sluta hoppas. Hoppas att vi en dag ska ses igen.
Han fyllde 64 år lite drygt en vecka innan han gick bort. Det är ingen ålder! Han skulle gå i pension och åtminstone leva 20 långa år till. Men så blev det inte. Jag hatar cancer. Livet är så orättvist.
Joels farfar fyller 90 om några månader och är hur pigg och glad som helst. Självklart är jag glad och tacksam för det, men vad är det egentligen som avgör vilken som ska få leva och vilken som ska dö? Han har nästan levt 30 år längre än vad min farfar fick göra och det gör ont att tänka på det. Jag är glad för det, att han finns och är pigg. För Joels skull, för hans syskons och pappas skull. Jag är glad att jag har fått lära känna denna underbara person, men samtidigt är jag ledsen för att min farfar inte fick samma chans.