Design by Sanne Holling

Nu har jag suttit och funderat ett tag och kommit fram till att jag ska köpa mig ett simmkort (på ett badhus...) så jag kan börja träningssimma som jag har tänkt på länge! Ska kolla upp priser och så bara innan jag slår till. Det känns som att det är lika bra att passa på nu när jag är ledig några veckor innan jag börjar jobba ordentligt. Kan vara bra att få in en rutin liksom...
Jag har bestämt mig, så nu kör jag! Adjö alla extra kilon (så småning om iaf...) och hej mitt nya jag!

Nä, jag ska nog gå och lägga mig nu, så jag orkar upp till jobbet imorgon! Godnatt alla söta :)

Glöm inte auktionen!

All inspiration och kreativitet jag kände igår kväll är nu som bortblåst! Jag sitter med en grund till en design, men kan inte få till något bra... Jag som har lovat att komma med fler nya designer idag, men samtidigt vill jag inte slänga upp något jag inte är nöjd med bara för att jag "måste"... Det får helt enkelt ta den tid det tar, men jag hoppas att jag har fått ihop åtminstone en design framåt kvällen.
Kom gärna med tips och idéer, vad vill ni ha? Färger, mönster, mycket bilder? Mycket text? Ge mig inspiration!

Jag går och sätter mig i soffan under en filt framför en film så länge, jag kanske blir kreativ av det :)

Imorgon är det dags... Då åker mössan på och champangen & jordgubbarna flödar (okej, inte riktigt, men nästan...) Nu hoppas jag bara att vädret blir bättre och att det åtminstone blir uppehåll. Vi får väl helt enkelt se imorgon hur det blir.

Jag är stolt över mig själv att jag klarat av de här åren som gått även om det inte blev riktigt som jag tänkt mig... Som jag har kämpat och kämpat så känns det bra att det på sätt och vis är över.

Nu ska jag titta på "hjälp jag är med i en japansk tv-show" och sen blir det Criminal Minds. Joel är jättesjuk och mår pyton, han blir nog hemma imorgon och får vila innan han ska hämta mig i stan kl.13 då vi kommer med tåget (lennakatten). Regnar det så struntar jag i att åka med på flaket och åker direkt hem och firar vidare istället!

Nä, nu har det börjat! Tjingeling :)

Det går inte så bra för mig... Hade ju tänkt att fixa mina inbjudningskort, men nu har mitt älskade program slutat fungera! Vet inte riktigt vad det är som är fel, men jag ska prata med en av mina lärare imorgon och hoppas att han kan hjälpa mig.
Jag tror att allt går emot mig just nu.

Har fortfarande feber och hostar som en tok... Är så trött på det här nu! Vill bara bli frisk.

Efter en lång behövlig pratstund med en gemensam vän så är det nu dags för mig att gå till sängs. Är trött och har huvudvärk, men det bjuder jag på. Har en vän det jobbigt så är det klart jag ställer upp! Alltid.

Godnatt!

Jag tror att alla någon gång har känt känslan av att man vill ge upp! Strunta i allt och bara ge upp.
Så känner jag just nu. Jag har tänkt, tänkt och tänkt utan att komma på en enda anledning till att inte göra det...

Grymmaste tjejen i sverige! Hon är så himla rolig, ärlig, naturlig! Jaa, grym helt enkelt.

Har väl inte så mycket mer att säga, det har varit en relativt dålig dag och jag har upplevt en av de största besvikelserna någonsin. Riktigt, riktigt besviken blev (läs är) jag. Det här var liksom droppen!
Tänker inte gå in närmare på det då det säkert kommer bli massa problem och tjafs om jag gör det, och det är det sista jag behöver...

Vi ska se en film sen när Berg är slut, har hyrt en (som jag såklart inte kommer ihåg vad den heter) men jag vet inte om det är något för mig... Mer en Joelfilm tror jag. Får väl gå och lägga mig i sängen och titta på tv om den inte är bra, inte mer med det :)

Jag vill inte :( Det känns bara jobbigt nu. Varför blir det så när det kändes så bra förut idag? Allt såg ljust ut och jag kände tro på mig själv. Nu är det som bortblåst.
Förhoppningsvis så känns det bättre imorgon bitti när jag vaknar. Om inte, vet jag inte hur jag ska göra...

Nu ska jag försöka sova, vilket kan bli svårt eftersom jag gick och lade mig för att vila idag när jag kom hem. Sov någon timme, och nu är jag inte alls trött!
Tittar nog lite på NCIS innan jag somnar, det kanske går bättre då. Det går nog bra, om jag har lågt på, så jag inte väcker Joel.

Godnatt

Hon är så fin, lilla tjejen! Jag fick hålla henne. Den vackra lilla flickan låg i min famn och var nöjd! Åtminstone en liten stund :) Hon passade även på att bajsa lite när hon låg hos mig, det kände jag minsann! Lilla snuttan! Jag är så glad, så lycklig, och kan bara tänka mig hur glada hennes fina föräldrar är, och hur glad jag kommer vara den dagen jag får ett eget barn. Tänk vilken lycka ett litet barn kan framkalla. Det är helt otroligt.
Jag har som sagt en bild i mobilen på henne, men har inte velat lagt ut den utan att fråga hennes mamma & pappa först! Hon är så fin, blir glad bara av att tänka på henne och jag kommer på mig själv att sitta och le!

Idag var vi på 90-årskalas. Joels farfar fyller imorgon, men då jobbar ju alla och därför firade vi idag. Imorgon fyller även Victor så vi ska dit och gratulera på kvällen! Det ska bli kul, jag har längtat efter Lilly hela dagen, (är det inte konstigt egentligen, vi har bara träffat varandra en gång, igår, men ändå längtar jag efter henne så det känns i hjärtat...) så imorgon får jag träffa henne. Och självklart hennes underbara föräldrar!
Victor & Liselotte, jag vill att ni ska veta att jag är så glad att få vara eran vän. Jag tycker om er så mycket och kommer alltid finnas här och ställa upp för er!

Sitter hemma hos Liselotte och Victor och letar efter studentklänning på nätet... Det går sådär. Har hittat några som är fina, men... Jag får leta vidare. Det börjar ju faktiskt bli bråttom nu, speciellt om man ska skicka efter!

Det blev (tyvärr) som jag trodde! När jag hade linkat ner för (den ovanligt långa och branta) trappen för att gå till bussen så fick jag inte på mig skon på min onda fot. Jag provade med alla par jag har och ingen verkade vilja passa. Frustrerad över insikten att jag inte skulle kunna ta mig någonstans idag bet jag ihop och kravlade mig upp för trappen igen för att sedan lägga mig på sängen och gråta.
Ingenting verkar vilja gå som jag vill.
Så nu ligger jag här, ensam och övergiven med en ond, svullen fot som sällskap. Katterna leker och stojar, medan jag bara kan sitta här och se på.

För att överhuvudtaget kunna ta mig till skolan (eller var som helst annars) imorgon så kan jag nog komma att behöva ett par kryckor. Då kan jag åtminstone ta mig fram med bara en sko...

Nu ska jag gå och lägga mig... Har jätteont i hela foten eftersom jag slog i stortån i förmiddags så att naglen gick av på mitten. Är svullen och är öm. Vet inte ens om jag får på mig skorna imorgon... Det gick med nöd och näppe idag, men imorgon, ja, jag vet inte hur det ska gå.

Just nu är varken humöret eller skrivandet på topp, men det hör väl antagligen ihop. Imorgon är det en ny skoldag. En ny ångestattack. En lång natt väntar.

Godnatt!



Eller, Natt åtminstone...

Usch, jag vill inte gå och lägga mig. Har ångest för att åka till skolan igen. Vill verkligen inte! Jag orkar inte med det!
Det låter så lätt när alla säger att det bara är några månader kvar, men det är inte så. Eller jo, självklart är det inte så lång tid kvar, och jag måste kämpa, jag måste stå ut.
Men det är inte lätt.

Jag tycker inte att man, någon, borde behöva känna den här känslan inför att gå till skolan. Ingen! Skolan ska vara något positivt och något man ska kunna se fram emot. Hur har det blivit såhär? Jag är säker på att det inte bara är jag som tycker det är jobbigt, utan det är nog många där ute som just nu ligger med en tung sten över bröstet och ångesten bara väller över dem.

Nä, jag ser inte fram emot morgondagen. Jag vill inte gå och lägga mig, för när jag vaknar så måste jag åka till det ställe jag minst av allt vill komma.

Var på promenad med Sanna & hennes Busan idag igen. Det var kallt, men vi var duktiga och gick en ganska lång sväng ändå! Följde med dem hem sen, eftersom jag inte hade något att göra. Efter ett tag så kom Hanna och hjälpte Sanna att färga håret, som blev jättebra! Vi hade trevligt som vanligt, med mycket skratt och prat. Framåt eftermiddagen så skulle Hanna iväg och jobba, Sanna följde med till sin karl och jag gick hem och gjorde ett specialrecept på chokladbollar som jag fått av mamma! Jag hoppas det blir bra, jag ska rulla dem imorgon eftersom degen ska ligga i frysen två timmar innan man kan göra färdigt!

Jag blir så irriterad, det är inget Grey's för den där dumma hockeyn och så glömde jag spela in förlossningskliniken! Som tur är så kom jag på det, så jag iaf kan spela in Specialfall: riskförlossningar efteråt. Jag vet inte riktigt varför jag är så "beroende" av de programmen, men jag tror att det är för att jag, någonstans inne i huvudet, är lite sugen på att jobba inom vården. Vet inte om det skulle passa mig, men jag tror att barnmorska är ett alternativ.

Ett alternativ som väger ganska tungt just nu.

Ikväll, när vi var på födelsedagskalas så fick jag en kommentar, och jag tog den såklart på helt fel sätt. Som jag alltid gör.

Efter det så började jag tänka.
Vad "får" man egentligen säga till en annan person?

Jag tänker inte tala om exakt vad som sades, men man kan likna det vid att säga;
- Va?! Ska du skaffa barn? Jaha, nä, jag trodde inte riktigt att det var din grej. Tror du att du kommer klara av det då? Man vet ju aldrig vad man får för slags barn, om det är skrikigt, med kolik och andra problem eller om man har tur att få ett som är lugnt...
Nä, jag skulle nog avråda dig att skaffa barn. Du kanske borde hålla dig till katter istället?
(anta att personen i fråga redan har barn och menar att "du" inte skulle klara av det jobbet.)

Nu var det absolut inte barn det gällde, men det är det enda jag kan likna det vid, och som jag tror att flest kan känna igen sig i.
Hur skulle det kännas, om du hade längtat efter barn i flera år, och sen får höra detta?

Inte så kul skulle jag tro.

Ganska hopplöst faktiskt.

Och du skulle antaglien tänka; vem är han/hon att döma mig?

Det gjorde åtminstone jag. Medan jag försökte slå bort mina ledsna tankar (om att det kanske är så att jag inte skulle klara detta, men det vet man inte förrän man provat) så tänkte jag, - Han/hon har också varit nybörjare. Vad är det som gör att han/hon skulle klara det bättre än mig?

När jag funderat över detta ett tag så insåg jag att ingen kan allt och är perfekt från början.
Och att jag kommer klara det galant!

Samtidigt så gnager tanken i bakhuvudet, kommer jag fixa det, eller borde jag låta bli?

Har precis pratat lite med Gurra på facebook. Det känns alltid lika bra att prata med honom, jag vet inte varför. Han är bra, helt enkelt. Saknar honom, det var synd att han slutade i klassen (för två år sedan) för det blev väldigt tomt. Jag tror att jag (allra helst jag...) hade tyckt skolan var roligare om han hade varit kvar. Han gjorde dagen, liksom :)

Gå gärna in HÄR och tala om för honom att han är en bra kille. Och hälsa från mig.